Kära Mor.
Mamma. Vi har haft en väldigt bråkig relation inte alltid som man önskat sig. Men tiden går och vi med den. I dag och de senaste gångerna vi träffats så har det känns annorlunda, allt är förlåtet och önskar mig bara att du får leva ett tag till nu i dag då vi varit hemma hos dig och du inte mått så bra en tid. jag har fått ta hand om dig som ett barn. Duschat och tvättat ditt hår då du inte kunnat själv. Lett dig dit du ska i lägenheten. Lagat lite gröt och fixat lite och dricka. Du tar emot och jag ger av min kärlek till dig. Allt är glömnt och förlåtet. Är så otroligt tacksam för det. Bestämmer oss för att ringa ambulansen för att komma till sjukhuset. Gått på utredning ända sedan i Juli detta år. För olika diagnoser som har utretts utan resultat. Nu varit dålig i 3 veckors tid för svår värk i ena benet. Gått på vårdcentralen fått morfin.....sovit mycket. Mamma och hennes särbo har ringt ett antal gånger till vårdcentralen för att påpeka att det inte står rätt till. Andfådd för det minsta, svettas mycket, onormal värk från baken ner till foten osv. Min syster Anneli kom också när jag ringde till 112. Hon följde med efter ambulansen. Vi åkte hemåt. Senare hemma så ringer hon och berättar att Mamma får stanna på sjukhuset ett tag och utreds där vidare. Men kunde konstatera att hon hade hjärtflimmer, höga njurvärden, svullen buk, säkert förstoppning efter morfinet. Läkaren reagerade på att inte hon fått medel för det i samband med den starka medicinen. Skall göras en buköversikt nu och kolla vidare vad problemet är i benet. Tänk vad tung grott allt är innan man tas på allvar inom vården ibland. Sista gången hon var på vc med sin särbo Bengt var redan då väldigt dålig. Skickas hem med recept på stödstrumpor. Begriper nada. Ja det finns mycket att säga om detta. Men nu ska det väll förhoppningsvis bli bra. Hoppas vi alla. Känns tryggt nu att hon får vara kvar på sjukhuset en tid. Få den vård som alla människor har rätt till i dagens Sverige som i bland känns som ett stort skämt.
